Aru-BUUU!

Igår var en dålig dag, en dålig pokerdag. Nästan så att jag hade glömt att man kunde ha såna i princip rakt igenom usla pokerdagar eftersom jag har gått så bra på sistone. Både i onlineturneringar och såklart i WSOP i somras. Spelar ju inte så mycket live längre sen Sviten la ner men jag mindes det som igår (igår) när man satt där i källaren på söder och tittade ner på 83, 92, K5, J4 och liknande ospelbart skräp i ett par timmar innan man blivit så shortstackad att man desperat ställde in lite för tidigt. Tro det eller ej, men poker handlar rätt mycket om vilka kort man får om man inte är en lös spelare som spelar allt. Tålamod har alltid varit min styrka som pokerspelare men igår så tappade jag det nästan då i princip ingenting gick min väg i perioderna 2 till 5.


Turneringsstrukturen.

Åkte ut en halvtimme innan dagens slut vid halvelvatiden på kvällen och hade då suttit sen lunch med en stack som efter en riktigt kul första period var uppe på 25k (start 15k) och sedan låg och guppade mellan ca 15 och 20 hela tiden.

Jag gillade mitt bord till en början:
Seat 1, en ung glad trevlig amerikan utan pokerface från Portland, Oregon som spelade disciplinerat och tight.

Seat 2, Christoffer Ståhle, Stålmusen kallad, en svensk 24-åring från Göteborg som praktiserade smallball-poker fullt ut vilket innebar att han miniraisade i princip alla potter preflop om han var först in i potten. Vilket han oftast var då han spelade ungefär var tredje hand kändes det som. Först när det kom in en ante i bilden vid 100/200 så var hans höjning något större, 2 1/2 gånger stora mörken. Det var svårt att sätta honom på händer, men vid en ganska tidig showdown så visade det sig hur löst han spelade. Small balling var ett fungerande spel för honom berättade han efteråt för att han då kunde hålla potterna små tidigt i en turnering. Mig tiltade det lite och tydligen tiltade jag honom då vi hamnade i rätt många potter mot varandra då jag slog om honom pre-flop ett par gånger och sedan fajtades en hel del som lilla och stora blind i ohöjda potter.

Seat 3, undertecknad.

Seat 4, först en tight amerikan i 40-årsåldern som åkte ut efter ett par perioder och sedan en yngre storstackad jock som spelade en hel del händer i början och var rätt svårläst. Hamnade sällan i konfrontationer med honom.

Seat 5, i period 1 en vårdslös amerikan närmare 50 och från period 2 och framåt Albert Rolander som jag träffat en hel del på Sviten. Albert var short nästan hela tiden men klarade sig vidare till dag 2.

Seat 6, en ABC-spelande amerikan i 60-årsåldern. All-in en massa gånger utan att få action.

Seat 7, ytterligare en sportig amerikan i 30-årsåldern med stora hörlurar på huvudet HELA tiden vilket såklart ledde till att han ofta fick ta av dom och säga “va” för att han hellre lyssnade på musik än att fullt uppfatta vad som hände vid bordet.

Seat 8, en tight asiat som var duktig men åkte ut efter halva dan.

Seat 9, dagens mysterium var en skäggig amerikan (ja typ alla var amerikaner, jag kan sluta säga det nu) i beppemössa och solglasögon som först inte spelade mer än typ två händer i första perioden och verkade vara värsta fisken för att sedan börja spela extremt mycket mer från period 2 och framåt och byggde upp en riktigt stor stack med vad som sedan visade sig vara ett inte så tight spel. Första intrycket av honom som supertight förstörde en del för mig och även för en del andra.

Vi var 272 som började dag 1B och totalt blev det inte mer än 551 spelare i Aruba Poker Classic vilket får betecknas som ett fiasko med tanke på att Ultimate Bet hade gått ut med stora förhoppningar om dryga 800 startande och ett förstapris på 1.2 miljoner dollar. Då de garanterat 1 miljon till vinnaren så blev utbetalningsstrukturen extremt top heavy med 486.000 dollar till tvåan, 250k till trean och bara pengarna tillbaka (5500) för platserna 46-54.

1st $1,000,000.00
2nd $486,000.00
3rd $250,000.00
4th $150,000.00
5th $116,400.00
6th $83,120.00
7th-8th $58,500.00
9th-10th $33,400.00
11th-12th $16,700.00
13th-18th $13,340.00
19th-24th $11,670.00
25th-30th $10,000.00
31st-36th $8,340.00
37th-45th $6,670.00
46th-54th $5,500.00

Är man alltså svensk som betalat inköpet (vilket en del av svenskarna jag träffat här har) och hamnar i pengarna men inte högre än 46:a så går man alltså back på det här och får skatta eftersom Aruba inte är en del av EU (trots att det är holländskt).
Mycket märkligt skött av UB som borde fattat att konkurrensen från WSOP Europe och EPT London (som ju går samtidigt) skulle bli för stor för att locka fler spelare.

Har sett få stora proffs här, svenske Johan Storåkers, trean i WSOP 2006 Michael Binger och den småtöntige Layne Flack. UB har Poker Ho, Scott Ian, Tracy Scala och Shawn Rice här men Annie Duke åkte tydligen hem innan Main Event ens hade startat och Phil Hellmuth Jr hade en stack (och ett fotografi på en pinne på stolen) uppsatt på ett bord under gårdagen och var på väg hit efter att ha blivit utslagen i WSOPE i London men han blindade bort sig innan han hann dyka upp. Tror UB hade önskat sig lite mer stjärnglans på Aruba, men det får man bara om man flyttar turneringen någon vecka fram eller bak i tiden nästa år.

Till själva spelet då. Det började alltså extremt bra och efter en period (90 min) var jag uppe på 25k trots att jag haft KK en gång och AA två gånger utan att få någon action alls med dom. Spelade alla händer korrekt, träffade halvbra, bluffade i rätt lägen och bordet kändes nästan oroväckande lättspelat. Chipleader vid bordet.


Min hälsosamma stack efter level 1.

Så kom kortdöden. Och träffdöden. Och bluff-vid-fel-läge-döden. De gånger jag fick någorlunda händer så blev jag synad av flera eller fick omslag emot mig och aldrig några träffar på brädan. Bluffade bort marker på två gator vid flera tillfällen och spelade helt enkelt stundtals otajmat och dåligt. Hamnade dock aldrig under startstack förrän mot slutet av dagen då jag varvade med bra spel och bra bluffar mot vissa spelare. Det är uppenbart att sånt spelar in och jag borde tänkt mer på det. Måste ändå säga att det inte var några av de små misstagen som ledde till mitt uttåg, i slutändan så kan jag inte vinna nåt om jag inte får bra kort eller träffar med några av de sämre under en dags spel. Eller om man inte får tillräcklig action med stora händer (fick AA en gång till och då la ynglingen på stol 1 disciplinerat sina pocket-nior efter omslag trots att han var short). För så bra pokerspelare är jag ju inte att jag kan gå mot en lösare och mer riskfylld spelstil som under såna här dagar kanske hade hållt mig kvar med lite flyt.

Det var helt enkelt jäkligt jobbigt att spela poker igår. Dessutom hatade jag spelkorten, jumboindex med små index ovanför. Vad är dealen med det?

En del kul händer hann det ändå bli. Framförallt mot Ståhle till höger om mig. Precis innan middagspausen gjorde han en bra fold på river efter att ha suttit nästan tio minuter in i breaket och funderat på att syna mitt sista bet. Jag har KQ i spader på knappen, Ståhle gör sin vanliga lilla raise preflop, jag synar, så gör även mörkarna. Fyra spelare in och floppen kommer JTblank. Öppet stegdrag för mig och det är rundcheckat. Turn är ett ess och jag har nötstegen. Ståhle bettar, jag raisar, de andra lägger sig och han synar. Det är två hjärter på bordet och river är inte ett hjärter. Stålmusen checkar och jag bettar ut stort för att representera bluff. Nu tar Ståhle låååång tid på sig och flera av de andra spelarna stannar kvar vid bordet för att kolla klart handen trots att det är middagspaus. Jag gör mitt bästa för att sitta still och se en smula nervös ut för att framkalla syn och tänker att han får ta den tid han tar, här ska inte sägas “time”. Han är sjukt nära att syna, men gör till slut en bra läggning. Hade haft en bra stack igen om han synat. När dagen är slut så berättar jag för honom att han gjorde rätt och han talar om att han vikt AT för två par. Christoffer ville inte sätta mig på KQ för han kunde inte se mig checka bakom med stegdraget på flopp. Jag vet inte riktigt hur kutym det är och visst har jag bettat ut stegdrag förut, men jag gör det mycket hellre och oftare med färgdrag. Med tre andra spelare med och en så ofärdig hand så är jag glad för ett gratiskort där.

Ståhle gillade att ta tid på sig med sina beslut och då jag spelade mest händer mot honom så var han jobbigast att bluffa. Särskilt nöjd med en hand heads-up när vi satt på mörkarna. Jag har 78 på stora och checkar preflop. Floppen kommer 69K för öppet stegdrag. Ståhle bettar, jag synar. Turn är spader knekt för två spader på bordet. Check, check. River är spader ess för färg och en himla massa farliga kort och jag är tom. Check och jag kan bara betta hyfsat stort för att vinna och eftersom Christoffer funderar så länge så har han nån sorts träff. Han viker till slut och vi har flera såna bataljer innan dan är slut. Klart duktigaste spelaren vid bordet.

Åkte alltså med en halvtimme kvar på dagen efter att min stack krympt till 12k och jag i princip slutat spela händer då ingenting funkar och jag inte får nåt att ställa med när det är höjt till mig innan. Lägger AQ från lilla blind när det är höjt från UTG och re-raisat från en shortstack på cut off. Han viker aldrig om jag ställer och han är ny vid bordet och jag känner mig ganska slagen på förhand. När jag några rundor senare hittar AK på knappen efter att hörlurs-amerikanen höjt upp från tidig position så ställer jag in allt. Tar gärna hans höjning och en ny spot, men också en coinflip eller ännu hellre ett sämre ess då han har cirka 30k och kanske kan syna med AQ eller liknande. Han funderar ett tag och synar med JJ. Tycker det är en hyfsat lätt syn för honom då han borde sett hur få händer jag spelat på slutet och det är inte för att jag varit speciellt tight för jag är ändå en av dom som spelade flest potter under första halvan av dan i alla fall. Han ger ifrån sig en överdriven glädreaktion när hans knektar står och jag är ute. All-in 1 gång och sen var det över - surt.

Tog några gravöl med Gusten Sjöberg och Albert på en av barerna i hotellets trädgård innan vi gick ner på casinot för lite 1-2 $ cashgame. Går dåligt det med och jag spenderar den här dan på rummet med roomservice och WSOP 2003 på datorn. Chris Moneymaker-året. Det är inget jag kan kalla mig än.