- Vattenfallet på Wynn
- Palazzo från en av Wynns terrasser
- Kobeburgarna på Wynn
- Första WSOP-biljetten
- Bust-biljetten från Caesars
måndag 30 juni 2008
Fler bilder
- Vattenfallet på Wynn
- Palazzo från en av Wynns terrasser
- Kobeburgarna på Wynn
- Första WSOP-biljetten
- Bust-biljetten från Caesars
Egg Works
Den utan konkurrens bästa dinern i USA heter tydligen Egg Works och det blev jag verkligen varse när vi tog bilen dit i förrgår. Min skillet (nån sorts panna) med potatis, champinjoner, skinka, bacon och korv toppad med ost och två ägg of your choice var makalöst bra dinermat. Ett par kannor färskpressad apelsinjuice på det och man var hemma.
På väg tillbaka hittade jag ett bra godis till Peter.
Others will be impressed with your generosity
Bollspel i poolen halva dan och jag börjar på sedvanligt manér bränna mig lite grann här och var. Just nu svider det mest i pannan. Framemot femtiden ringer vi taxichaffisen Tony vars mobilnummer vi fått och kan använda när vi vill. Han kör mig till Rio och Johan, Öyvind och Remi vidare till Ceasars där de ska slaska på casinospelen, främst black jack.
Jag ställer mig i kön för att regga mig till måndagens 1500-dollars No Limit som är det sista NL-eventet innan Main kickar igång på torsdag. Vicky Coren framför mig, en stressad stackare som är sen till den billiga H.O.R.S.E-turneringen som just börjat bakom. Får min biljett och det känns lite småmäktigt att nu officiellt vara med i matchen om ett armband. Blir väl ännu större när jag reggar mig till Main om ett par dar. Lyckas få Johan att staka mig på 45% av inköpet till imorgon vilket är bra för min lilla bankrulle som amatör. Plus att vi byter 5% på varandra.
Taxi till Ceasars för en snabb middag på ett dyrt fin-steakhouse i casinot. Lyckas vinna min del av notan genom att stå sist kvar vid uppräkningen av engelska fotbollslag ur valfria divisioner. Torskar dock en tjuga på länder i Afrika där typ Benin är det sista jag kommer på innan Öyvind tar hem det före Johan. Tror vi hinner gå igenom hela kontinenten innan vi är klara. Men jag vinner tillbaka min Afrika-tjuga på att tippa när vi får in maten. Har planerat att spela 150-dollars-turneringen som börjar vid sju så jag lämnar killarna bettandes löjliga belopp på huruvida det existerar en 50-dollarssedel och beger mig in till Caesars pokerrum för tredje gången på fyra dagar.
Väl där är det lång kö till turneringsluckan och jag blir reggad som en alternate. Får stå och vänta i närmare 40 minuter innan jag och nio med mig får plats vid ett bord då första blindsperioden nästan är slut. 19-åriga WSOP Europe-vinnaren Anette Obrestad står några meter bort och hade om hon velat, få se mig busta ut på första handen.
Jag har 56 i ruter på big blind. UTG+1 miniraisar till 100, mittenposition synar och jag gillar så klart min hand för 50 till. Floppen kommer 526 med två spader. Check från mig, bet 200, syn 200, jag slår om till 900 med mitt tvåpar. Första killen lägger sig, andra synar 700 till. Svårt att sätta honom på en hand eftersom det här är första handen, men jag gillar ju ändå att få in en syn med topp-två par. Turn en farlig klöver-åtta, men jag sätter honom självfallet inte på hålpipa. Checkar igen, han bettar 1200 och jag synar. River är hjärter kung. Jag checkar en gång till och han funderar ett tag innan han ställer in. Redan på turn börjar han stirra ut mig och det fortsätter efter satsningen på river. Vi har börjat med 5000 i startstack och jag tänker bluff, tror att jag kanske kan vara slagen av set, men vill inte sitta kvar med 2000 och synar. Han slänger upp 97off och har alltså synat min ganska stora raise på flop med just hålpipan. Riktigt mongospel. Hade kanske kunnat hitta lägg om vi varit lite djupare, men det är ändå ett MONGOSPEL från hans sida. Bust efter första handen har kanske hänt mig nån gång tidigare men aldrig efter att ha fått vänta som en alternate, schmalternate.
Åker hem och öppnar en av de många fortune cookies som ligger och skräpar efter all chinese take-away som vi kör till huset. Den lyder “Others will be impressed with your generosity” och jag hoppas att den syftar mer på kvällens turnering än morgondagens. Godnatt.
Jag ställer mig i kön för att regga mig till måndagens 1500-dollars No Limit som är det sista NL-eventet innan Main kickar igång på torsdag. Vicky Coren framför mig, en stressad stackare som är sen till den billiga H.O.R.S.E-turneringen som just börjat bakom. Får min biljett och det känns lite småmäktigt att nu officiellt vara med i matchen om ett armband. Blir väl ännu större när jag reggar mig till Main om ett par dar. Lyckas få Johan att staka mig på 45% av inköpet till imorgon vilket är bra för min lilla bankrulle som amatör. Plus att vi byter 5% på varandra.
Taxi till Ceasars för en snabb middag på ett dyrt fin-steakhouse i casinot. Lyckas vinna min del av notan genom att stå sist kvar vid uppräkningen av engelska fotbollslag ur valfria divisioner. Torskar dock en tjuga på länder i Afrika där typ Benin är det sista jag kommer på innan Öyvind tar hem det före Johan. Tror vi hinner gå igenom hela kontinenten innan vi är klara. Men jag vinner tillbaka min Afrika-tjuga på att tippa när vi får in maten. Har planerat att spela 150-dollars-turneringen som börjar vid sju så jag lämnar killarna bettandes löjliga belopp på huruvida det existerar en 50-dollarssedel och beger mig in till Caesars pokerrum för tredje gången på fyra dagar.
Väl där är det lång kö till turneringsluckan och jag blir reggad som en alternate. Får stå och vänta i närmare 40 minuter innan jag och nio med mig får plats vid ett bord då första blindsperioden nästan är slut. 19-åriga WSOP Europe-vinnaren Anette Obrestad står några meter bort och hade om hon velat, få se mig busta ut på första handen.
Jag har 56 i ruter på big blind. UTG+1 miniraisar till 100, mittenposition synar och jag gillar så klart min hand för 50 till. Floppen kommer 526 med två spader. Check från mig, bet 200, syn 200, jag slår om till 900 med mitt tvåpar. Första killen lägger sig, andra synar 700 till. Svårt att sätta honom på en hand eftersom det här är första handen, men jag gillar ju ändå att få in en syn med topp-två par. Turn en farlig klöver-åtta, men jag sätter honom självfallet inte på hålpipa. Checkar igen, han bettar 1200 och jag synar. River är hjärter kung. Jag checkar en gång till och han funderar ett tag innan han ställer in. Redan på turn börjar han stirra ut mig och det fortsätter efter satsningen på river. Vi har börjat med 5000 i startstack och jag tänker bluff, tror att jag kanske kan vara slagen av set, men vill inte sitta kvar med 2000 och synar. Han slänger upp 97off och har alltså synat min ganska stora raise på flop med just hålpipan. Riktigt mongospel. Hade kanske kunnat hitta lägg om vi varit lite djupare, men det är ändå ett MONGOSPEL från hans sida. Bust efter första handen har kanske hänt mig nån gång tidigare men aldrig efter att ha fått vänta som en alternate, schmalternate.
Åker hem och öppnar en av de många fortune cookies som ligger och skräpar efter all chinese take-away som vi kör till huset. Den lyder “Others will be impressed with your generosity” och jag hoppas att den syftar mer på kvällens turnering än morgondagens. Godnatt.
söndag 29 juni 2008
Bäst och sämst klädda pokerspelarna - WSOPYL har hela listan!
Pokerspelare klär sig oftast som de svenniga sportnördar de egentligen är. Spelar ingen roll hur mycket coolhet de visar upp vid borden, 9 av 10 pokerspelare visar sällan något intresse av att spela med stil annat än i roligt tabletalk eller iskalla nerver.
Topp-attributen är
1. Keps
2. Fula sportiga solglasögon alternativt stekiga stora svarta Stureplans-brillor
3. Piké-tröja eller t-shirt med sponsor-logga
4. Kortbyxor med många fickor i
5. Hockeytröjor/baskettröjor/luvtröjor
6. Designer-trasiga jeans
7. Färgglad randig oversizad skjorta á la Ted Forrest eller John Juanda
8. Cowboyhatt
9. Skinnpaj med en straight flush påbroderad
10. Svart kavaj med samma sak
Att göra en lista på de snyggast klädda är alltså inte helt lätt. Vi ger det ett försök.
3.
På tredje plats kommer den Libanon-födde Sam Farha som jag fullkomligen älskar i High Stakes Poker.
Han må ha en något stekig stil med silverkedja runt halsen, stora ringar och skjort-snibbarna då och då på fel sida om kavajslagen, men Sammy klär i alla fall upp sig till pokerbordet, det är det extremt få andra som gör.
2.
Då det var sjukt svårt att hitta nu levande pokerspelare att ta med på listan så fick vi ta med en död och kanske även den bäste genom tiderna, Stu "The Kid" Ungar. När han vann WSOP 1981 och 1982 så tog den lille New Yorkern med sig en aldrig tidigare sedd stil till pokerbordet. Stu var vad vi idag kallar indie. Randiga babyblå tröjor, nån vit loose skjorta, smala svarta jeans och aldrig en dålig hårdag. Ingen har klätt sig som Stu sedan dess.
1.
Förstaplatsen går till den småcreepy holländaren Marcel Lüske. Hittade till slut en bild på honom där han inte sitter med sina töntiga solglasögon upponer på näsan (hans stora trademark), utan bara sportar en fin mörkblå kritstrecksrandig kavaj och röd slips. Marcel har alltid nya kostymer till bordet, det finns ingen som tänker mer på sin apperance än han. Önskar bara att han kunde fatta att hans kläder är en bättre trademark än de uppochnervända glasögonen. Men eftersom jag stör mig på dom så tiltar det väl förhoppningsvis andra pokerspelare också.
Eftersom jag gärna har med resten av pokervärlden på listan över de sämst klädda så får ni bara en förstaplats. Vi på WSOPYL riktar ett stort grattis till Finland och Patrik Antonius som må vara en av de bästa och snyggaste pokerspelarna i världen men det här med kläder är nåt han borde lämna hemma när han kliver ut genom dörren. Svart småglansig skjorta, ibland öppnad ner till solar plexus, de där blåa jeansen med brodyr på rumpan som gärna ligger likt ett lock över ett par vita stekar-pjuck.
1. Patrik Antonius
Ni kanske undrar över var tjejerna är, men då ALLA är helt galna i Sass & Bide-jeans och annan skit med inbroderat glitter på så får de finna sig i att ta placeringarna bakom Patrik.
Topp-attributen är
1. Keps
2. Fula sportiga solglasögon alternativt stekiga stora svarta Stureplans-brillor
3. Piké-tröja eller t-shirt med sponsor-logga
4. Kortbyxor med många fickor i
5. Hockeytröjor/baskettröjor/luvtröjor
6. Designer-trasiga jeans
7. Färgglad randig oversizad skjorta á la Ted Forrest eller John Juanda
8. Cowboyhatt
9. Skinnpaj med en straight flush påbroderad
10. Svart kavaj med samma sak
Att göra en lista på de snyggast klädda är alltså inte helt lätt. Vi ger det ett försök.
3.
På tredje plats kommer den Libanon-födde Sam Farha som jag fullkomligen älskar i High Stakes Poker.
Han må ha en något stekig stil med silverkedja runt halsen, stora ringar och skjort-snibbarna då och då på fel sida om kavajslagen, men Sammy klär i alla fall upp sig till pokerbordet, det är det extremt få andra som gör.
2.
Då det var sjukt svårt att hitta nu levande pokerspelare att ta med på listan så fick vi ta med en död och kanske även den bäste genom tiderna, Stu "The Kid" Ungar. När han vann WSOP 1981 och 1982 så tog den lille New Yorkern med sig en aldrig tidigare sedd stil till pokerbordet. Stu var vad vi idag kallar indie. Randiga babyblå tröjor, nån vit loose skjorta, smala svarta jeans och aldrig en dålig hårdag. Ingen har klätt sig som Stu sedan dess.
1.
Förstaplatsen går till den småcreepy holländaren Marcel Lüske. Hittade till slut en bild på honom där han inte sitter med sina töntiga solglasögon upponer på näsan (hans stora trademark), utan bara sportar en fin mörkblå kritstrecksrandig kavaj och röd slips. Marcel har alltid nya kostymer till bordet, det finns ingen som tänker mer på sin apperance än han. Önskar bara att han kunde fatta att hans kläder är en bättre trademark än de uppochnervända glasögonen. Men eftersom jag stör mig på dom så tiltar det väl förhoppningsvis andra pokerspelare också.
Eftersom jag gärna har med resten av pokervärlden på listan över de sämst klädda så får ni bara en förstaplats. Vi på WSOPYL riktar ett stort grattis till Finland och Patrik Antonius som må vara en av de bästa och snyggaste pokerspelarna i världen men det här med kläder är nåt han borde lämna hemma när han kliver ut genom dörren. Svart småglansig skjorta, ibland öppnad ner till solar plexus, de där blåa jeansen med brodyr på rumpan som gärna ligger likt ett lock över ett par vita stekar-pjuck.
1. Patrik Antonius
Ni kanske undrar över var tjejerna är, men då ALLA är helt galna i Sass & Bide-jeans och annan skit med inbroderat glitter på så får de finna sig i att ta placeringarna bakom Patrik.
En deep stack-turnering gone wrong
Efter ett snabbt dopp i poolen bestämmer jag mig för att ta en taxi in till Caesars för att spela mega stack-turneringen som börjar tolv. När man ringer efter en bil så får man aldrig nån tidsangivelse eftersom alla bilar hänger inne på Strippen där de är garanterade körningar hela tiden. Medan jag väntar på taxin kommer Remi, en av norrmännen från andra huset, över och frågar om jag kan droppa av honom på Rio eftersom han vill spela 1500-dollars-eventet. Blir med ens mer sugen på att spela den och frågar Öyvind (fyran i WSOPE i London i höstas) om han vill köpa en andel av insatsen. Trots två norska miljoner på banken är han hyfsat bust här i Vegas efter en dålig månad på nätgrindandet och har inte råd. Parbet-Johan ställer dock upp och köper in sig på 45% och sen byter vi ytterligare 5% procent på varandra och plötsligt är vi fyra nyvakna, stressade killar med 35 minuter kvar till turneringsstart, som sitter och dealar last longer-bets och byter procent.
Framme på Rio är det hysteriskt mycket folk inne i den långa gången mellan entrén och alla de olika rummen. När vi äntligen kommer fram till registreringen så är eventet slutsålt. Tydligen så är det fler än vi som tycker att den här turneringen är en bra uppladdning inför Main Event.
Vi skyndar oss ut till taxikön och ber chaffisen steppa på den över till Ceasars. Hinner regga oss i tid, men med dryga 700 spelare och kanske till och med för djupa stackar med tanke på hur många som är med så blir det här inte så kul som man kunde tro. Spelet är beräknat att hålla på till cirka två på natten och med ett finalbord klockan två på eftermiddagen dan efter...suck.
Det börjar hyfsat kul när jag bluffar bort två tusen med AQ när en kille synar ner mig på river med pocket-8:or på en J9-hög bräda efter att jag bettat flop, checkat turn och bettat river. Han gjorde en bra syn där, men jag är glad över att jag två händer senare vågar mig på samma spel med en ännu lägre bräda med AK på hand. Den gången lägger han sig på river.
Börjar snart märka vilket typ av bord det här är:
Seat 1: En stor amerikan i 60-årsåldern. Miniraisar pre flop med AA och AK. Har aldrig fattat det spelet.
Seat 2: Tjock liten timid amerikanska i 45-årsåldern som aldrig fattar när det är hennes tur och lägger 9,7 av tio händer.
Seat 3: Pratglad bastant tysk med violetta Oakleys, getskägg och keps. Gillar att limpa UTG. Gör det typ var tredje giv.
Seat 4: EXTREMT pratglad amerikan från Cleveland som alltid limpar efter tysken. Om inte tysken limpar så gör han det gärna själv. Spelar hemskt gärna 72 ur så dålig position och visar gladeligen. 74 är en annan av hans favorithänder. Börjar efter ett tag in i spelet gissa var jag kommer ifrån. När jag ger honom halvt rätt på Skandinavien så gissar han på Belgien. Har självklart en ex-flickvän från Rättvik och det bor mycket polacker i Cleveland så nu finns det mycket att prata om. Dalahästar (“I have like four five different sizes that I change places bla bla bla”), “that chinese restaurant in that square in Stockholm”, “gummidag, thats good afternoon right?” - no that’s rubber-day.
Seat 5: Undertecknad som börjar tycka att torsdagskvällens turnering på samma casino var mycket roligare.
Seat 6: En från allra första början jättebutter, bitter, svettig 50-årig amerikan i illgrön piké som muttrar surt i varenda hand han är med i. När turneringen fortgått i fyra timmar får han ett utbrott eftersom han på väg tillbaka till bordet från en kisspaus (?) välter ut en drink som nån ställt på golvet och innan han sätter sig ber dealern deala in honom i handen. När han plockat upp glaset så är hans kort borta eftersom husregeln säger att man måste sitta i stolen när sista kortet är utdelat. Han börjar skrika och vill att delearn ska kalla på “floor” och “floor” kommer dit och förklarar exakt samma sak. Illgrön piké skriker om “stupid rule” och framstår som väldigt stupid själv.
Seat 7: Tight, superträffande, grekamerikanska (gissar vilt här) som sippar jack and coke och skäller på servitrisen för att hon inte får drinkar i tid. Spelar många händer men visar sig ha ett sanslöst kortsnitt också. När jag märker hur mycket limpare och synstationer det finns vid det här bordet så gör jag detsamma med AQ suited på knappen en runda eftersom minst två pers alltid synar ens höjningar preflop när det limpats från fem-sex pers. AQrag kommer på flop och mitt tvåpar känns väldigt starkt. Den här tanten torskar rätt mycket på att syna alla gator inklusive mitt pottbet på river med topp-par och sjua som kicker.
Seat 8: Ännu en tjock tight amerikanska. Inga konstigheter.
Seat 9: En wannabe-Kenny Tran typ. Men ganska glad och soft och kanske bästa spelaren vid bordet. Något tightare image än Kenny också, men jag kallar honom för det ändå. När jag dubblat upp till 26k så torskar jag 10k av min stack mot honom i följande hand: Jag har 45 i spader på cut-off. Som vanligt är det tre pers som limpat fram till mig. Jag är med och så även knapp och blinds. Floppen kommer 23rag. Bet från Kenny som är stora blind. Syn från tysken och mig, alla andra lägger sig. Jag får in min stege på turn när esset kommer. Finns ett färgdrag ute så jag bettar ut. Båda synar. River är ytterligare en trea i ofarlig färg. Check från Kenny, tysken bettar 1200 och jag höjer till 3000. Kenny höjer upp till 8000, tysken tänker länge och lägger sig. Jag borde varit mer rädd för kåken, men tror på splitt pott av nån anledning och synar. Han har 23 och fick in kåken på femte gatan. Borde varit en fold för mig?
Seat 10: En trevlig gammal LA-producent känns det här som. Träffar topp-par (dam) på flopp med AQ och jag har färgdraget med AK i hjärter så det är bet med färgdrag, reraise, all-in från mig och jag får in min flush på turn och det är här jag dubblar.
Men Kenny ville alltså annat och sen den handen så sjunker mitt kortsnitt så drastiskt att det är löjligt. Gillar alltså inte att slaska med Q4, 29, J3 eller liknande trots att det är deepstack och får man inte en enda suited connector så har jag alltså inga händer att spela. Sitter och väntar i typ två perioder och med 11k kvar så är JJ ganska bra mot en skäggig altrockare som precis satt sig vid bordet och bluffat bort halva sin stack mot en av de tighta gamla amerikanerna. Hoppas på coin flip när jag ställer in efter hans reraise - han vänder upp AA och jag är ute. Äntligen är första tanken.
Möter upp med Johan som bustat två timmar tidigare och som suttit vid Pao Gow-pokerborden på casinot och plussat en del. Johan vill visa mig Wynn som han tycker är det finaste hotellet i Vegas så vi tar en taxi dit för en drink på deras terrass. Backar lite på Caribbean Stud, men tar igen det med en extremt billig middag på en restaurang vid deras makalösa poolområde. Miniburgarna på Kobe-biff till förrätt går på 90 spänn och är såklart helt grymma.
Framme på Rio är det hysteriskt mycket folk inne i den långa gången mellan entrén och alla de olika rummen. När vi äntligen kommer fram till registreringen så är eventet slutsålt. Tydligen så är det fler än vi som tycker att den här turneringen är en bra uppladdning inför Main Event.
Vi skyndar oss ut till taxikön och ber chaffisen steppa på den över till Ceasars. Hinner regga oss i tid, men med dryga 700 spelare och kanske till och med för djupa stackar med tanke på hur många som är med så blir det här inte så kul som man kunde tro. Spelet är beräknat att hålla på till cirka två på natten och med ett finalbord klockan två på eftermiddagen dan efter...suck.
Det börjar hyfsat kul när jag bluffar bort två tusen med AQ när en kille synar ner mig på river med pocket-8:or på en J9-hög bräda efter att jag bettat flop, checkat turn och bettat river. Han gjorde en bra syn där, men jag är glad över att jag två händer senare vågar mig på samma spel med en ännu lägre bräda med AK på hand. Den gången lägger han sig på river.
Börjar snart märka vilket typ av bord det här är:
Seat 1: En stor amerikan i 60-årsåldern. Miniraisar pre flop med AA och AK. Har aldrig fattat det spelet.
Seat 2: Tjock liten timid amerikanska i 45-årsåldern som aldrig fattar när det är hennes tur och lägger 9,7 av tio händer.
Seat 3: Pratglad bastant tysk med violetta Oakleys, getskägg och keps. Gillar att limpa UTG. Gör det typ var tredje giv.
Seat 4: EXTREMT pratglad amerikan från Cleveland som alltid limpar efter tysken. Om inte tysken limpar så gör han det gärna själv. Spelar hemskt gärna 72 ur så dålig position och visar gladeligen. 74 är en annan av hans favorithänder. Börjar efter ett tag in i spelet gissa var jag kommer ifrån. När jag ger honom halvt rätt på Skandinavien så gissar han på Belgien. Har självklart en ex-flickvän från Rättvik och det bor mycket polacker i Cleveland så nu finns det mycket att prata om. Dalahästar (“I have like four five different sizes that I change places bla bla bla”), “that chinese restaurant in that square in Stockholm”, “gummidag, thats good afternoon right?” - no that’s rubber-day.
Seat 5: Undertecknad som börjar tycka att torsdagskvällens turnering på samma casino var mycket roligare.
Seat 6: En från allra första början jättebutter, bitter, svettig 50-årig amerikan i illgrön piké som muttrar surt i varenda hand han är med i. När turneringen fortgått i fyra timmar får han ett utbrott eftersom han på väg tillbaka till bordet från en kisspaus (?) välter ut en drink som nån ställt på golvet och innan han sätter sig ber dealern deala in honom i handen. När han plockat upp glaset så är hans kort borta eftersom husregeln säger att man måste sitta i stolen när sista kortet är utdelat. Han börjar skrika och vill att delearn ska kalla på “floor” och “floor” kommer dit och förklarar exakt samma sak. Illgrön piké skriker om “stupid rule” och framstår som väldigt stupid själv.
Seat 7: Tight, superträffande, grekamerikanska (gissar vilt här) som sippar jack and coke och skäller på servitrisen för att hon inte får drinkar i tid. Spelar många händer men visar sig ha ett sanslöst kortsnitt också. När jag märker hur mycket limpare och synstationer det finns vid det här bordet så gör jag detsamma med AQ suited på knappen en runda eftersom minst två pers alltid synar ens höjningar preflop när det limpats från fem-sex pers. AQrag kommer på flop och mitt tvåpar känns väldigt starkt. Den här tanten torskar rätt mycket på att syna alla gator inklusive mitt pottbet på river med topp-par och sjua som kicker.
Seat 8: Ännu en tjock tight amerikanska. Inga konstigheter.
Seat 9: En wannabe-Kenny Tran typ. Men ganska glad och soft och kanske bästa spelaren vid bordet. Något tightare image än Kenny också, men jag kallar honom för det ändå. När jag dubblat upp till 26k så torskar jag 10k av min stack mot honom i följande hand: Jag har 45 i spader på cut-off. Som vanligt är det tre pers som limpat fram till mig. Jag är med och så även knapp och blinds. Floppen kommer 23rag. Bet från Kenny som är stora blind. Syn från tysken och mig, alla andra lägger sig. Jag får in min stege på turn när esset kommer. Finns ett färgdrag ute så jag bettar ut. Båda synar. River är ytterligare en trea i ofarlig färg. Check från Kenny, tysken bettar 1200 och jag höjer till 3000. Kenny höjer upp till 8000, tysken tänker länge och lägger sig. Jag borde varit mer rädd för kåken, men tror på splitt pott av nån anledning och synar. Han har 23 och fick in kåken på femte gatan. Borde varit en fold för mig?
Seat 10: En trevlig gammal LA-producent känns det här som. Träffar topp-par (dam) på flopp med AQ och jag har färgdraget med AK i hjärter så det är bet med färgdrag, reraise, all-in från mig och jag får in min flush på turn och det är här jag dubblar.
Men Kenny ville alltså annat och sen den handen så sjunker mitt kortsnitt så drastiskt att det är löjligt. Gillar alltså inte att slaska med Q4, 29, J3 eller liknande trots att det är deepstack och får man inte en enda suited connector så har jag alltså inga händer att spela. Sitter och väntar i typ två perioder och med 11k kvar så är JJ ganska bra mot en skäggig altrockare som precis satt sig vid bordet och bluffat bort halva sin stack mot en av de tighta gamla amerikanerna. Hoppas på coin flip när jag ställer in efter hans reraise - han vänder upp AA och jag är ute. Äntligen är första tanken.
Möter upp med Johan som bustat två timmar tidigare och som suttit vid Pao Gow-pokerborden på casinot och plussat en del. Johan vill visa mig Wynn som han tycker är det finaste hotellet i Vegas så vi tar en taxi dit för en drink på deras terrass. Backar lite på Caribbean Stud, men tar igen det med en extremt billig middag på en restaurang vid deras makalösa poolområde. Miniburgarna på Kobe-biff till förrätt går på 90 spänn och är såklart helt grymma.
lördag 28 juni 2008
Rio - > Caesars
- Börjar promenera från Rio mot Caesars
- Ingången till pokerrummet.
- Den hyfsat stora sportbaren bredvid entrén till pokerrummet.
- Pussycat Dolls hade en egen del i Casinot.
Privat sit’n’go på Binions
Det är fredagkväll och vi ringer Binion’s Horseshoe i downtown Las Vegas för att hyra ett privat bord med dealer i deras pokerrum i några timmar. Rake på 25 dollar per spelare för att spela två snabba sit’n’go’s med fem spelare. Vi lägger in 50 dollar var per turnering, vinnaren tar allt. De gratis drinkarna rättfärdigar den höga raken.
Väl framme på det gamla klassiska nedgångna kasinot där World Series spelades fram tills för ett par år sen så kickar min jetlag in och jag blir helt sänkt. Eller jag antar att det är den. Inga drinkar för mig och jag håller nästan på att somna vid bordet. Åker trea i första spelet och torskar heads-up i det andra, tänker bara på sängen i casitan där hemma.
De andra stannar kvar för att spela slots, jag hoppar in i en taxi för att inte stupa på platsen. Vill köra homegame ute nån gång igen, måste bara vara piggare då.
Det är lite för tidig morgon än, men jag kan inte somna om eftersom jag ligger och funderar på om jag ska köra 1500-dollars-eventet i WSOP med 3000 i startstack eller 300 + 30-deep stack på Caesars med 10.000 + 2500 extra att starta med om man lägger 10 dollar till för nåt de kallar staff bonus där en viss procent går till personalen i pokerrummet. Båda turneringarna börjar vid lunch och jag vet vilken som är roligast att spela, men jag känner att jag borde få känna lite på ett WSOP-event som förberedelse inför Main som ju börjar på torsdag. Svårt val.
Väl framme på det gamla klassiska nedgångna kasinot där World Series spelades fram tills för ett par år sen så kickar min jetlag in och jag blir helt sänkt. Eller jag antar att det är den. Inga drinkar för mig och jag håller nästan på att somna vid bordet. Åker trea i första spelet och torskar heads-up i det andra, tänker bara på sängen i casitan där hemma.
De andra stannar kvar för att spela slots, jag hoppar in i en taxi för att inte stupa på platsen. Vill köra homegame ute nån gång igen, måste bara vara piggare då.
Det är lite för tidig morgon än, men jag kan inte somna om eftersom jag ligger och funderar på om jag ska köra 1500-dollars-eventet i WSOP med 3000 i startstack eller 300 + 30-deep stack på Caesars med 10.000 + 2500 extra att starta med om man lägger 10 dollar till för nåt de kallar staff bonus där en viss procent går till personalen i pokerrummet. Båda turneringarna börjar vid lunch och jag vet vilken som är roligast att spela, men jag känner att jag borde få känna lite på ett WSOP-event som förberedelse inför Main som ju börjar på torsdag. Svårt val.
Turnering # 1
Gjorde alltså turneringsdebut i Caesars Palace dagliga 150-dollars där blindsperioderna var på 40 minuter och startstacken på 5000 chips. Vi var typ 165 spelare som satte oss i ena änden av turneringsrummet klockan sju och kickade igång vad som skulle bli ett par trevliga timmar i gammal god Sviten-stil. Bra struktur, mycket trevligt folk, duktiga dealers. Min pokerupplevelse i Vegas kunde alltså knappast börjat bättre.
Att jag efter 7 timmars spel slutade på en 14:e plats (pengar till de 18 första) var ju en väldigt bra start det med, men besvikelsen över att inte komma högre i prispengarna var nog ännu större. Särskilt som att jag åkte på min första halvjobbiga bad beat i min sista hand i turneringen. Förstapriset hade gett 6500 dollar och de första sex fick 1000 dollar eller mer och så stark stack som jag hade på slutet så var de placeringarna inom räckhåll.
Sista handen således: vi spelar sjuhändigt på två bord för att spela ner till finalbordet och cut-off (positionen innan knappen) höjer upp till typ 22k med 3000/6000-blinds och 500 ante. Jag tittar ner på QQ på lilla blind och har typ 65 k kvar. Ställer in allt jag har och är väldigt säker på att jag leder. Dock inte så stort som när han säger att han vill gambla (han kanske hade 80k i sin stack) och synar med KT spader. Han spelade hyfsat loose och träffade bra (jag tänker inte skriva k******e för det är så jävla fult). Första kortet på floppen är spader dam, men tredje är ett till spader och på turn får han in sin färg. River parar inte bordet och jag är ute med ynka 239 dollar i vinstpengar. Surt.
Annars spelade jag hyfsat tight, fick inga roliga sekvenskort eller mellanpar i rätt position, mest bara skräp och sedan AK som jag stal blinds och limpbets rätt bra med och höga par ett par gånger som jag spelade aggressivt. Träffade också bra de gånger det fanns värde att vara med från lilla eller stora blind med exempelvis KQo på Q77-bräda, check, bet, syn, omslag från mig eller Q9s på Q5Q-bräda och typ samma scenario där.
Satt kvar vid samma bord fram tills det var tre bord kvar och såg spelare elimineras tills det bara var jag kvar från ursprungslineupen. En hand som vände det för mig åt ett vad det visar sig bra håll ändå var i andra eller kanske tredje perioden och jag fått upp min stack till typ 7k och jag höjer upp med AK från tidig position och en shortstackad kines ställer in sina sista 3500. Jag stirrar ner honom och han är extremt nervös, nästan skakar och jag tror således inte att han är starkare än AQ, AJ, TT eller 99 och överbettar för att vinna preflop. Gillar inte att syna med AK, men jag tror som sagt att jag har en tell och att jag leder eller att det är en coinflip. Han visar upp AA och jag har totalt missbedömt hans nervositet.
Torskar där alltså halva min stack och eftersom jag under närmaste perioder inte får några kort är mitt move att ställa om jag anar svaghet om någon limpat eller höjt lite. Jag gör det med AK, AQ, TT typ. Hade mycket väl kunnat ta syn där, men är ändå inte så stark att jag inte blir glad bara av att sno marker pre. När jag sen jobbat upp min stack till typ 6k igen och gör min första raise som inte är en all-in (med pocket-treor, hey, jag har ju en tight image nu) så får jag en gliring från en hyfsat ny spelare vid bordet som tycker att jag bara haft ett move. Jag ber honom lägga märke till min stack, hur dessa moves har funkat för mig och poängterar sen att inte suttit vid bordet hela kvällen och inte vet hur jag spelade innan dess. Efter det så är han tyst.
Fortsätter spela stabilt och gör typ inga fler misstag än AK mot AA-situationen. Jag är en bra shortstack-spelare eftersom jag ganska ofta väljer rätt lägen att spela ut att jag är shortstackad och har en tight image. Därför är en sån swing i stacken inte enbart negativ även om jag som alla andra gillar att ha en stor stack. Problemet är att jag inte gillar att slaska med skitkort även om jag har en stor stack och får jag inte roliga händer som 46 eller 58 suited, sekvenskort, mellanpar eller övriga riktigt bra händer så står min stora stack där rätt orörd och börjar snart pysa bort. Jag vet inte om det är bra disciplin eller om det är dåligt att jag inte utnyttjar mitt markeröverläge trots att jag inte får nåt att spela med?
Hursomhelst så är jag såklart nöjd med första pokerkvällen och peppad på ytterligare besök på Caesars. Var för trött för att orka spela 2k No Limit i WSOP idag, känns som att man ska vara lite mer sharp om man ska in och lägga 12.000 kronor för en turnering. Är ju inte speciellt peppad på nåt event i WSOP förutom Main (20.000 i startstack) eftersom alla de billigare turneringarna har så usla startstackar. 4000 idag, 3000 i 1500-dollars-eventen. Känns som att man måste ha mycket tur med både kort och träffar tidigt för att ta sig långt i startfält om cirka 2000 spelare. Shortstack i mitten av turneringarna visst okej, men i början, nej tack. Man måste ha råd att göra nåt misstag och åka på nån bad beat utan att bli eliminerad, annars blir poker för mycket av ett slumpspel.
Att jag efter 7 timmars spel slutade på en 14:e plats (pengar till de 18 första) var ju en väldigt bra start det med, men besvikelsen över att inte komma högre i prispengarna var nog ännu större. Särskilt som att jag åkte på min första halvjobbiga bad beat i min sista hand i turneringen. Förstapriset hade gett 6500 dollar och de första sex fick 1000 dollar eller mer och så stark stack som jag hade på slutet så var de placeringarna inom räckhåll.
Sista handen således: vi spelar sjuhändigt på två bord för att spela ner till finalbordet och cut-off (positionen innan knappen) höjer upp till typ 22k med 3000/6000-blinds och 500 ante. Jag tittar ner på QQ på lilla blind och har typ 65 k kvar. Ställer in allt jag har och är väldigt säker på att jag leder. Dock inte så stort som när han säger att han vill gambla (han kanske hade 80k i sin stack) och synar med KT spader. Han spelade hyfsat loose och träffade bra (jag tänker inte skriva k******e för det är så jävla fult). Första kortet på floppen är spader dam, men tredje är ett till spader och på turn får han in sin färg. River parar inte bordet och jag är ute med ynka 239 dollar i vinstpengar. Surt.
Annars spelade jag hyfsat tight, fick inga roliga sekvenskort eller mellanpar i rätt position, mest bara skräp och sedan AK som jag stal blinds och limpbets rätt bra med och höga par ett par gånger som jag spelade aggressivt. Träffade också bra de gånger det fanns värde att vara med från lilla eller stora blind med exempelvis KQo på Q77-bräda, check, bet, syn, omslag från mig eller Q9s på Q5Q-bräda och typ samma scenario där.
Satt kvar vid samma bord fram tills det var tre bord kvar och såg spelare elimineras tills det bara var jag kvar från ursprungslineupen. En hand som vände det för mig åt ett vad det visar sig bra håll ändå var i andra eller kanske tredje perioden och jag fått upp min stack till typ 7k och jag höjer upp med AK från tidig position och en shortstackad kines ställer in sina sista 3500. Jag stirrar ner honom och han är extremt nervös, nästan skakar och jag tror således inte att han är starkare än AQ, AJ, TT eller 99 och överbettar för att vinna preflop. Gillar inte att syna med AK, men jag tror som sagt att jag har en tell och att jag leder eller att det är en coinflip. Han visar upp AA och jag har totalt missbedömt hans nervositet.
Torskar där alltså halva min stack och eftersom jag under närmaste perioder inte får några kort är mitt move att ställa om jag anar svaghet om någon limpat eller höjt lite. Jag gör det med AK, AQ, TT typ. Hade mycket väl kunnat ta syn där, men är ändå inte så stark att jag inte blir glad bara av att sno marker pre. När jag sen jobbat upp min stack till typ 6k igen och gör min första raise som inte är en all-in (med pocket-treor, hey, jag har ju en tight image nu) så får jag en gliring från en hyfsat ny spelare vid bordet som tycker att jag bara haft ett move. Jag ber honom lägga märke till min stack, hur dessa moves har funkat för mig och poängterar sen att inte suttit vid bordet hela kvällen och inte vet hur jag spelade innan dess. Efter det så är han tyst.
Fortsätter spela stabilt och gör typ inga fler misstag än AK mot AA-situationen. Jag är en bra shortstack-spelare eftersom jag ganska ofta väljer rätt lägen att spela ut att jag är shortstackad och har en tight image. Därför är en sån swing i stacken inte enbart negativ även om jag som alla andra gillar att ha en stor stack. Problemet är att jag inte gillar att slaska med skitkort även om jag har en stor stack och får jag inte roliga händer som 46 eller 58 suited, sekvenskort, mellanpar eller övriga riktigt bra händer så står min stora stack där rätt orörd och börjar snart pysa bort. Jag vet inte om det är bra disciplin eller om det är dåligt att jag inte utnyttjar mitt markeröverläge trots att jag inte får nåt att spela med?
Hursomhelst så är jag såklart nöjd med första pokerkvällen och peppad på ytterligare besök på Caesars. Var för trött för att orka spela 2k No Limit i WSOP idag, känns som att man ska vara lite mer sharp om man ska in och lägga 12.000 kronor för en turnering. Är ju inte speciellt peppad på nåt event i WSOP förutom Main (20.000 i startstack) eftersom alla de billigare turneringarna har så usla startstackar. 4000 idag, 3000 i 1500-dollars-eventen. Känns som att man måste ha mycket tur med både kort och träffar tidigt för att ta sig långt i startfält om cirka 2000 spelare. Shortstack i mitten av turneringarna visst okej, men i början, nej tack. Man måste ha råd att göra nåt misstag och åka på nån bad beat utan att bli eliminerad, annars blir poker för mycket av ett slumpspel.
fredag 27 juni 2008
Kasino-runda # 1
Vi har mest kört Rockband (jag fick 100% på sången på “Don’t Fear the Reaper”!) på den gigantiska storbilds-TVn i vardagsrummet men vid kvart i tolv igår satte vi på ESPN för att kolla andra EM-semin. Ryssarnas två bästa offensiva krafter Arsjavin och Pavlyuchenko verkade aningen trötta och då Spanien hade krafter på bänken som inte Ryssland kunde mäta sig med blev det här en ganska klar sak i slutändan.
Tog en taxi in till Rio för att raila (gud vad mycket småtöntig pokerlingo det kommer bli de här veckorna...) husgrannen Johan, som spelade 5k short-handed som började samtidigt som fotbollen. Ville också kolla in lokalerna i det gigantiska konferenscentret där WSOP spelas och regga mig för 2k no limit dan efter. Det var lite lättare sagt än gjort eftersom jag bara verkar få ta ut 800 dollar per kontokort per dag. Spatserade bort genom gångarna till Rios vanliga casino för att kolla om man kunde köpa Rio-marker (som man också kan betala inköp till WSOP-eventen med, märkligt nog funkar det inte med kortbetalning) på sitt kort, men avgiften på 500 kr kändes hyfsat onödig så jag får fortsätta besöka ATM:en varje dag fram till Main Event.
Gick den långa vägen tillbaka till det stora turneringsrummet för att kolla lite på short-handed men märker att allt intresse nu riktas mot andra sidan där dag två av 50k H.O.R.S.E (typ alla olika varianter av poker i en turnering) precis skulle börja och startfältet är aningen kändistätt med pokermått mätt. Vid ett bord: Annie Duke (min nya team-mate i UB Army), John Juanda och den mest framgångsrike svensken i WSOPs historia, 60-plussaren Christer Björin. Vid nästa Patrik Antonius i fula designer-trasiga blåjeans och nåt som såg ut som en Hells Kitchen-hoodie, den mest sympatiske och kanske roligaste High Stakes Poker-juden Eli Elezra, den glade kanadicken Daniel Negreanu, världsmästaren från 2004, den fetlagde Greg Raymer (kollade för övrigt in Main 2004 innan jag drog och fan va flyt han hade med flopparna när det var typ 20 kvar) i Panama-hatt, karakteristiska kortbyxor och nedstoppad orange piké. Mike Matusow, Scotty Nguyen, Andy Bloch, Tony G med flera med flera vid de andra. Kände mig hyfsat starstruck efter alla timmar jag lagt ner på poker-TV. Hur kommer det då inte bli om jag får nån av de här spelarna vid mitt bord i Main?
Smått hysteriskt vid repen så jag lämnade Rio för en promenad mot Caesars Palace som på kartan ligger rätt nära, inga kasinon emellan, bara Flamingo Road över järnvägen och sen är man på strippen. Nåja. Kvarteren här är gigantiska. Och värmen gör att man såklart inte ska gå överhuvudtaget. Var nästan helt ensam om att traska längs motorvägen och andas in avgaser. Verkar som att typ alla vägar här är motorvägar, fick tyvärr lite Birmingham-vibbar över stan redan när vi åkte in från flygplatsen. Känns mer och mer som att New York (och typ San Fransisco) är en av få amerikanska städer som det är kul att använda fötterna i.
Väl på Caesars gigantiska casino letade jag mig fram till det likaså hyfsat stora pokerrummet med en cashgame-del stor som två våningar på Cosmopol och ett ännu större turneringsrum. Reggade mig för en 150-dollars med 5k i startmarker och 40-minutersperioder som började vid sju. Tre timmar kvar och dags att kliva ut på strippen.
Att gå på strippen är något bättre då man kan ta långa vägar genom svala kasinon, men också genom horder av daiquiri-ur-plastglas-sörplande-och-bud-light-drickande brud- och grabb-gäng. Några tjejer går omkring med “beads”. En familj släpar sin grinande unge i öppen barnvagn genom hettan utan att tänka på att han kan vara lite varm. Var femtonde meter är det någon som står på knä och putsar ett redan skinande räcke eller sopar ett golv. Gatan har ett jazzrockigt soundtrack genom högtalare ur trottoaren. Det här är en stad som inte lämnar något åt slumpen. Och samtidigt så mycket...men gud, jag ska sluta vara så PK nu, det är bara så väldigt bisarrt här.
Tar mig in på nåt sjabbigt irländskt casino mittemot Mirage för att slänga i mig nån ny mäktig kampanj-burgare från Burger King som aldrig kommer komma till Sverige och fortsätter bort genom de casinon som nog Vegas gärna skulle riva om de kunde. Casino Royale, Imperial, Harrahs och några till på den här delen av strippen är så långt ifrån de monsterbyggen till hotell som Vegas nu mest är känt för.
Jag letar nu lediga cashgame-bord för att slå ihjäl tiden, men det verkar vara fullt på de flesta ställen. In på Venetian med sina gondoler och enorma lyx-shopping mall, förbi Palazzo, Wynn och Treasure Island med pirattema. Tillbaka på Caesars med en timme kvar innan turneringen startar och jag sätter mig i en bar för lite meningslös videopoker och några Bud.
Nu är det här inlägget tillräckligt långt så hur det gick i den berättar jag om i nästa.
Tog en taxi in till Rio för att raila (gud vad mycket småtöntig pokerlingo det kommer bli de här veckorna...) husgrannen Johan, som spelade 5k short-handed som började samtidigt som fotbollen. Ville också kolla in lokalerna i det gigantiska konferenscentret där WSOP spelas och regga mig för 2k no limit dan efter. Det var lite lättare sagt än gjort eftersom jag bara verkar få ta ut 800 dollar per kontokort per dag. Spatserade bort genom gångarna till Rios vanliga casino för att kolla om man kunde köpa Rio-marker (som man också kan betala inköp till WSOP-eventen med, märkligt nog funkar det inte med kortbetalning) på sitt kort, men avgiften på 500 kr kändes hyfsat onödig så jag får fortsätta besöka ATM:en varje dag fram till Main Event.
Gick den långa vägen tillbaka till det stora turneringsrummet för att kolla lite på short-handed men märker att allt intresse nu riktas mot andra sidan där dag två av 50k H.O.R.S.E (typ alla olika varianter av poker i en turnering) precis skulle börja och startfältet är aningen kändistätt med pokermått mätt. Vid ett bord: Annie Duke (min nya team-mate i UB Army), John Juanda och den mest framgångsrike svensken i WSOPs historia, 60-plussaren Christer Björin. Vid nästa Patrik Antonius i fula designer-trasiga blåjeans och nåt som såg ut som en Hells Kitchen-hoodie, den mest sympatiske och kanske roligaste High Stakes Poker-juden Eli Elezra, den glade kanadicken Daniel Negreanu, världsmästaren från 2004, den fetlagde Greg Raymer (kollade för övrigt in Main 2004 innan jag drog och fan va flyt han hade med flopparna när det var typ 20 kvar) i Panama-hatt, karakteristiska kortbyxor och nedstoppad orange piké. Mike Matusow, Scotty Nguyen, Andy Bloch, Tony G med flera med flera vid de andra. Kände mig hyfsat starstruck efter alla timmar jag lagt ner på poker-TV. Hur kommer det då inte bli om jag får nån av de här spelarna vid mitt bord i Main?
Smått hysteriskt vid repen så jag lämnade Rio för en promenad mot Caesars Palace som på kartan ligger rätt nära, inga kasinon emellan, bara Flamingo Road över järnvägen och sen är man på strippen. Nåja. Kvarteren här är gigantiska. Och värmen gör att man såklart inte ska gå överhuvudtaget. Var nästan helt ensam om att traska längs motorvägen och andas in avgaser. Verkar som att typ alla vägar här är motorvägar, fick tyvärr lite Birmingham-vibbar över stan redan när vi åkte in från flygplatsen. Känns mer och mer som att New York (och typ San Fransisco) är en av få amerikanska städer som det är kul att använda fötterna i.
Väl på Caesars gigantiska casino letade jag mig fram till det likaså hyfsat stora pokerrummet med en cashgame-del stor som två våningar på Cosmopol och ett ännu större turneringsrum. Reggade mig för en 150-dollars med 5k i startmarker och 40-minutersperioder som började vid sju. Tre timmar kvar och dags att kliva ut på strippen.
Att gå på strippen är något bättre då man kan ta långa vägar genom svala kasinon, men också genom horder av daiquiri-ur-plastglas-sörplande-och-bud-light-drickande brud- och grabb-gäng. Några tjejer går omkring med “beads”. En familj släpar sin grinande unge i öppen barnvagn genom hettan utan att tänka på att han kan vara lite varm. Var femtonde meter är det någon som står på knä och putsar ett redan skinande räcke eller sopar ett golv. Gatan har ett jazzrockigt soundtrack genom högtalare ur trottoaren. Det här är en stad som inte lämnar något åt slumpen. Och samtidigt så mycket...men gud, jag ska sluta vara så PK nu, det är bara så väldigt bisarrt här.
Tar mig in på nåt sjabbigt irländskt casino mittemot Mirage för att slänga i mig nån ny mäktig kampanj-burgare från Burger King som aldrig kommer komma till Sverige och fortsätter bort genom de casinon som nog Vegas gärna skulle riva om de kunde. Casino Royale, Imperial, Harrahs och några till på den här delen av strippen är så långt ifrån de monsterbyggen till hotell som Vegas nu mest är känt för.
Jag letar nu lediga cashgame-bord för att slå ihjäl tiden, men det verkar vara fullt på de flesta ställen. In på Venetian med sina gondoler och enorma lyx-shopping mall, förbi Palazzo, Wynn och Treasure Island med pirattema. Tillbaka på Caesars med en timme kvar innan turneringen startar och jag sätter mig i en bar för lite meningslös videopoker och några Bud.
Nu är det här inlägget tillräckligt långt så hur det gick i den berättar jag om i nästa.
torsdag 26 juni 2008
Kul på flyget
- Will Ferrell i en container. Ledsen över något. Precis som vanligt alltså.
- Grönland.
- Typ Mount McKinley eller liknande (USAs högsta berg?)
- The tarmac på McCarran Airport med The Strip i bakgrunden.
Framme
Sådärja. Morgon på West Desert Inn Road. WIFIn funkar bra i stora huset, mindre bra i min casita/cabana eller vad nu ett sånt där litet poolhus heter. Har det helt för mig själv för tillfället, två sovrum, stort kök och badrum. Om nån vill göra ett besök så finns det alltså plats...
Landade 13.30 igår eftermiddag efter tio timmars flygresa med Virgin Atlantic. Bra bolag. Fick plats i en liten avskild kabindel långt fram precis bakom Premium Economy. Mycket legroom, hyfsad mat, Semi-Pro och 27 Dresses på privata TVn. Tio timmar gick rätt fort.
Värmechock när jag klev ut från terminalen. Typ 40 grader.
Taxi till huset och trots att villorna vi hyrt ligger hyfsat nära strippen så känns Vegas extremt stort. Kan nog glömma att gå nånstans i den här värmen.
Ett dopp i poolen, ett par Bud Light och så hyrbilen till en gigantisk supermarket för att inhandla proviant. Taco Bell på vägen hem. Stupade i säng vid halvåtta och sov nästan hela natten. Jetlag borta.
Idag: EM-semi och registrering för morgondagens 2000-dollars event på Rio.
Neteller-problemet är typ löst.
Återkommer med lite bilder om ett tag.
Landade 13.30 igår eftermiddag efter tio timmars flygresa med Virgin Atlantic. Bra bolag. Fick plats i en liten avskild kabindel långt fram precis bakom Premium Economy. Mycket legroom, hyfsad mat, Semi-Pro och 27 Dresses på privata TVn. Tio timmar gick rätt fort.
Värmechock när jag klev ut från terminalen. Typ 40 grader.
Taxi till huset och trots att villorna vi hyrt ligger hyfsat nära strippen så känns Vegas extremt stort. Kan nog glömma att gå nånstans i den här värmen.
Ett dopp i poolen, ett par Bud Light och så hyrbilen till en gigantisk supermarket för att inhandla proviant. Taco Bell på vägen hem. Stupade i säng vid halvåtta och sov nästan hela natten. Jetlag borta.
Idag: EM-semi och registrering för morgondagens 2000-dollars event på Rio.
Neteller-problemet är typ löst.
Återkommer med lite bilder om ett tag.
onsdag 25 juni 2008
En kamp mot klockan
Planet till Vegas går om knappt tre timmar. Väl i USA kan man konstigt nog inte komma åt sitt Neteller-konto alls. Richard som jag har i min lur just nu jobbar febrilt på att öppna upp kontot åt mig så att jag kan föra över pengarna innan jag lämnar England. Det är tydligen inte helt lätt och kräver assistans från en annan supportperson så jag har blivit satt på hold. Jag vet inte vad de gör, men jag tror det involverar en massa hårt arbete.
Neteller-trubbel
I princip enda sättet att föra över vinster från ett pokerkonto är via internationella pengatransfersajten Neteller. När man väl har pengarna där så kan man föra över dom till sitt VISA-kort. Den här processen tar alltid ett par dar extra vilket inte är så passande just nu eftersom jag vill kunna betala inköpet till Main inom ett par dar för att slippa stå där och köa typ dan innan turneringen börjar.
Så vad händer när jag checkat in på Yotel (mer om den hotell-upplevelsen senare), jo Neteller stänger mitt konto för att jag försökt logga in från ett annat land. Bra med maffig säkerhet, men sämre med försöken att nå dom via telefonsupport.
På livechat-supporten var de dock väldigt hjälpsamma igår kväll, men det där med att de skulle ringa upp, det hände aldrig. Chattar med en ny support-människa nu och han har lovat att ringa upp personligen om en liten stund. Kontot kan bara öppnas igen efter en bekräftelse att allt står rätt till via telefon.
Hoppas det här problemet är ur världen snart, jag vill ut och äta engelsk frukost!
Så vad händer när jag checkat in på Yotel (mer om den hotell-upplevelsen senare), jo Neteller stänger mitt konto för att jag försökt logga in från ett annat land. Bra med maffig säkerhet, men sämre med försöken att nå dom via telefonsupport.
På livechat-supporten var de dock väldigt hjälpsamma igår kväll, men det där med att de skulle ringa upp, det hände aldrig. Chattar med en ny support-människa nu och han har lovat att ringa upp personligen om en liten stund. Kontot kan bara öppnas igen efter en bekräftelse att allt står rätt till via telefon.
Hoppas det här problemet är ur världen snart, jag vill ut och äta engelsk frukost!
tisdag 24 juni 2008
Poker-nick
Några rader om mitt poker-nick Vaniljvodka:
Nån gång runt millenieskiftet så var jag helt galen i två saker - counterstrike och vaniljvodka.
Jag brukade träffa Fukke, David Nilsson med flera på Nine och skjuta på varandra tills solen gick upp. Eftersom vaniljvodka var nya hippaste (nåja) spriten då och jag var en girliedrink alcoholic av rang så fick det bli mitt gaming-namn.
CS-intresset dog ut och även det här med att dricka sötsliskig sprit (numera dricker jag bara vattnigt vin), men när onlinepokern slog igenom så behöll jag mitt nick.
Borde egentligen byta till nåt mer pokerklingande smeknamn nu när jag drar till Vegas:
Tom "The Polack" Pyl
Tom "Tight ass" Pyl
Tom "The DJ" Pyl
Eller bara Bubbelpyl som nån droppade för nåt år sen...
Nån gång runt millenieskiftet så var jag helt galen i två saker - counterstrike och vaniljvodka.
Jag brukade träffa Fukke, David Nilsson med flera på Nine och skjuta på varandra tills solen gick upp. Eftersom vaniljvodka var nya hippaste (nåja) spriten då och jag var en girliedrink alcoholic av rang så fick det bli mitt gaming-namn.
CS-intresset dog ut och även det här med att dricka sötsliskig sprit (numera dricker jag bara vattnigt vin), men när onlinepokern slog igenom så behöll jag mitt nick.
Borde egentligen byta till nåt mer pokerklingande smeknamn nu när jag drar till Vegas:
Tom "The Polack" Pyl
Tom "Tight ass" Pyl
Tom "The DJ" Pyl
Eller bara Bubbelpyl som nån droppade för nåt år sen...
måndag 23 juni 2008
1 dag kvar
WSOP-paket bärgades i söndags morse via Ultimate Bets sista online-kval.
949 startande som köpte in sig för 530 dollar var.
50 pers var garanterade ett paket á 12.000 dollar. Tio laks till inköpet och två tusen dollar i fickpengar.
Jag kom på 21:a plats efter en sex timmars mangling framför datorn.
Låg bara under en gång vid en all-in situation när jag ställde knappen från lilla blind med AK i hjärter efter att han agerat bully lite för många gånger plus att han la sig när jag gjorde samma sak nån halvtimme tidigare. Den här gången hade han KK och jag trodde jag var ute med 250 pers kvar.
Två hjärter på flopp och det sista på river och sen var jag chiptvåa.
Tog ut KK-mannen och en kille till i handen efteråt när jag hittar JJ på knappen och är sen hyfsat säker på en plats bland de 50.
Alla andra gånger var jag alltså i ledningen och mina pocketpar (AA 6 gånger typ!) höll. Sällan sånt händer. Hoppas det är ett omen inför the big one om en dryg vecka.
Imorgon bär det först av med det lilla Sterling-planet till London Gatwick och en natt här:
http://www.yotel.com/
innan det stora Virgin Atlantic-planet tar mig raka spåret till Vegas. Baby.
949 startande som köpte in sig för 530 dollar var.
50 pers var garanterade ett paket á 12.000 dollar. Tio laks till inköpet och två tusen dollar i fickpengar.
Jag kom på 21:a plats efter en sex timmars mangling framför datorn.
Låg bara under en gång vid en all-in situation när jag ställde knappen från lilla blind med AK i hjärter efter att han agerat bully lite för många gånger plus att han la sig när jag gjorde samma sak nån halvtimme tidigare. Den här gången hade han KK och jag trodde jag var ute med 250 pers kvar.
Två hjärter på flopp och det sista på river och sen var jag chiptvåa.
Tog ut KK-mannen och en kille till i handen efteråt när jag hittar JJ på knappen och är sen hyfsat säker på en plats bland de 50.
Alla andra gånger var jag alltså i ledningen och mina pocketpar (AA 6 gånger typ!) höll. Sällan sånt händer. Hoppas det är ett omen inför the big one om en dryg vecka.
Imorgon bär det först av med det lilla Sterling-planet till London Gatwick och en natt här:
http://www.yotel.com/
innan det stora Virgin Atlantic-planet tar mig raka spåret till Vegas. Baby.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
