Svensken som lever lyxliv i Las Vegas

Inspirerad av Aftonbladet Pokers makalöst intressanta artiklar om de svenska pokerproffsens lyxleverne i Vegas (som till ex den om Michaela Johansson som bor i det andra huset vi hyr: http://www.aftonbladet.se/poker/article2824417.ab) så följer nu några rader om vårt lyxiga nationaldagsfirande i fredags.

Vid Lake Las Vegas, ca 21 miles utanför stan, ligger Montelago Village Resort, ett barnfamiljs- och pensionärsparadis med eget casino och en liten fejk-pittoresk fejk-by uppbyggd kring en liten fejk-hamn. Dit åkte vi för att se 70-talssoftrockarna America spela live på en flytande scen ute i vattnet. Det var egentligen bara jag som hade lyssnat på dom innan, men Axel gillade "Sister Golden Hair" och Peter var peppad för att det lät som ett perfekt helylle-amerikanskt sätt att fira 4th of july. På en och en halv timme så hann America med "Ventura Highway", "Tin Man", "You Can Do Magic", "Daisy Jane" (http://www.youtube.com/watch?v=UaqhUPkgfR8), "Sister Golden Hair" och som extranummer självfallet "A Horse With No Name". Resten fylldes ut av långa gitarrsololåtar, konstiga covers ("Eleanor Rigby", "California Dreamin'") och nytt ointressant material. Vi hade ändå ganska trevligt med pizza-slices och Corona trots att America inte direkt var den där countryrock-maskinen som Eagles var i Globen för ett par månader sen.

Direkt efter sista låten satte dj'n på "Keep on Rockin in the Free World" med Neil Young för att ackompanjera fyrverkerierna som sköts upp över sjön. En smula marschmusik och "Star Spangled Banner" på det och vi var hemma.

Taxichaffisen som kör oss tillbaka till strippen råkar vara keyboardisten och sångaren i det gamla psychrock-bandet Iron Butterfly, Doug Ingle (http://en.wikipedia.org/wiki/Doug_Ingle). Känd främst för att ha skrivit deras sjutton minuter långa one-hit-wonder "In-A-Gadda-Da-Vida" (http://www.youtube.com/watch?v=J02fBoam-14). Han har en del roliga rock-anekdoter att dra innan vi är framme vid The Venetian för att gå på den oerhört populära nattklubben Tao.
Tvåan i WSOPE, walesaren John Tabatabai, har bokat ett drinkbord och bjudit in oss från huset. Vad jag förstått så funkar det så här med nattklubbarna i Vegas: har man ett drinkbord så kan det vara rätt drägligt, har man inte det så är det dyr entré och sedan måste man bara gå omkring och trängas en massa eftersom vakterna bara står och flashar med ficklampor och ber folk cirkulera. I tisdags hade vi ett drinkbord på terrassen på Pure, Caesars Palace gigantiska klubb. Det var grymt på alla sätt, drinkbordet på Tao är placerat vid ett av dansgolven och vi har folk på alla håll runt om oss och det känns aningen klaustrofobiskt. Dj'n spelar korta snuttar av hiphophits från 2001 fram till idag och det pågår en audition till MTV Grind var man än fäster sin blick. Trots bra service från en cocktailservitris som blandar drinkar åt en vid bordet så fort den förra är slut, två egna nissar och en gigantisk vakt vid repet så är Tao dåligt. Jag och Johan tröttnar och lämnar för en runda på casinot efter en halvtimme.

Det tar ett tag att tränga sig ut genom folkmassan och även att hitta rätt väg ut genom mörka gångar på olika våningar. Väl ute i casinot så känner vi att det är dags att lära sig spela craps. Eller mest Johan då. Jag blir nästan omedelbart lätt ointresserad av alla nya casinospel, men Johan plussar ett par hundra på att inte kasta en sjua med tärningarna. Lyckas övertala honom att vi ska spela lite cashgame så vi går mot pokerrummet för att kolla efter två platser vid 1/2-dollarsborden. Vi sitter i ett par timmar och jag gör nåt jag aldrig brukar göra på cash, plussar ett par hundra.