Alla älskar inte alls Raymond

Åkte in till Rio vid tiotiden för att slippa köa till frukoststället och kunna få i mig ägg, bacon och frukttallrik Hasse Eskilsson-style som en bra uppladdning inför dag 2A.
Frukostlektyr, en artikel i Bluff Magazine om flytten av årets finalbord till november som tog upp fördelar och nackdelar och hade pratat med rätt många i pokervärlden om hur de ställer sig till den här mycket märkliga idén. Det stora argumentet för och som egentligen är det enda som kan kan anses vara hyfsat förståeligt är att det nu blir mer oförutsägbar teve.
De senaste åren har ESPN sänt ett tiotal 45-minutersavsnitt från Main Event ett par veckor efter att tävlingen är över (det tar ett tag att klippa bort alla skittråkiga blindsstölder etc.). Det kommer man göra nu också med undantag för finalbordet som kommer spelas 24 timmar innan sändningen börjar. Att nu försöka nå ut till de tv-tittare som inte kan se spänningen i ett finalbord trots att de redan vet som vinner är ett jävla skitspel för sporten. Det ger pokern ingenting annat än en extra liten hype för just dessa nio spelare, men ger ingenting för spelet i sig eftersom hela turneringsstrukturen rubbas när man helt plötsligt lägger in en paus på fyra månader. Vad kan inte den ovane finalbordsspelaren skaffa sig för fördelar på den tiden?

Missförstå mig rätt, jag älskar ESPNs sändningar från WSOP - Lon McEachern och framförallt Norman Chad (http://en.wikipedia.org/wiki/Norman_Chad) är suveräna som kommentatorer - men producenterna började med sina ointressanta Hollywood-fasoner redan igår och det drabbade mig och en massa andra stackars satar som råkade hamna vid samma bord som Ray “Alla Älskar Raymond” Romano. Mer om det snart.

Orange 1 är mitt bord längst ner till vänster i det stora Amazon-rummet. Jag får seat 9 igen, till höger om dealern, vilket jag gillar för man får ganska mycket plats runt sig. Seat 1 står tom, seat 2-5 är anonyma för mig, seat 6 är en ung amerikansk armbandsvinnare från i år vid namn Jason Young, seat 7 är britten Harry Demetriou (http://en.wikipedia.org/wiki/Harry_Demetriou) som spelar för Martin’s Poker, seat 8 känner jag inte heller igen. Mina 65k är nästan i ledningen vid bordet och jag får ganska snart en känsla för att bordet är långt ifrån lika svårt som det jag hade på dag 1. Det visar sig vara halvsant.

En halvtimme in i första perioden börjar uppståndelsen som ska vara en del av resten av min dag. Scotty Ngyuen (http://www.theprinceofpoker.net/) tar plats på seat 1, med ett “sorry I’m late, BABY”. Kameran är snabbt där, ljudkillen lägger fram sin mick över bordet och åskådarna vid railen blir som galna. Scotty är den enda spelaren som vunnit både Main Event (1998) och 50k H.O.R.S.E.-eventet (i år) och han visar sig vara både rolig och lätt (!) att spela mot. Kan vara för att han är short, men jag hamnar i tre-fyra potter mot honom och vinner alla, vilket såklart känns lite mäktigt.

Vänjer mig ganska snabbt vid uppmärksamheten kring vårt bord och tar ett par avgörande beslut för fortsättningen.

En schweizare, som under dagen mini-raisar (när man bara lägger in dubbla höjningen av blindsen - fan vad jag hatar och inte förstår det spelet) cirka 80% av gångerna han höjer, får omslag från mig pre-flop när jag hittar AA på lilla blind. Han synar min höjning och floppen kommer 28T, jag bettar nästan pott och han lägger in en rejäl höjning men lämnar kvar en märkligt liten del av sin stack. Sätter honom på floppat set i tior och viker till slut mina ess. Han visar inte, men det känns som att jag gjorde rätt.
Nån halvtimme senare så befinner jag mig i nästan exakt samma läge mot bästa spelaren vid bordet, Harry Demetriou. Kollar återigen på AA från lilla blind och re-raisar hans höjning. Syn från Harry, flopp 268. Jag bettar ännu en gång ut och får den här gången omslag all-in med 25.000. Dealern säger först att det är 35.000 men får räkna om tre gånger innan det blir rätt och jag får en tell av att Harry verkar tycka situationen är jobbig. Kan egentligen bara sätta honom på 99, TT, JJ och kanske QQ så jag gör en bra syn när han visar upp TT. Han träffar inte på turn eller river och jag har bustat Harry Demetriou.


Min stack efter första perioden.

Min stack är nu uppe på 105k, Scotty Ngyuen har precis åkt ut och vi får en bit in i andra perioden in en ersättare på Demetrious plats. Ljudkillen belägrar återigen vårt bord med sin långa mikrofon, kameran letar bra vinklar, Ray Romano tar plats på seat 7. Det är Rays andra år i Main Event och han verkar vara en hyfsad spelare, men som de flesta amatörer något passiv.
Jag tappar 20k när jag ställer en shortstack all-in med JJ mot hans AK. Kung på flopp, J på river men det ger honom stegen och jag ligger och guppar på 70-80k fram till period 3.



Dippar en del.

När vi kommer tillbaka till bordet efter pausen så ska vi helt plötsligt packa ner våra marker i safety bags och förflytta oss till andra sidan av lokalen - vi ska bli tv-underhållning. Det här får vi alltså reda på några minuter innan level 3 ska sätta igång och det blir en jäkla stress att förflytta sig dit, bli uppmickad, bokstavera sitt namn för announcern, fylla i en massa personlig info på ett formulär, stacka upp sin stack igen, få en beskrivning av hur man ska hålla upp sina kort framför hålkameran och det medan spelet har börjat eftersom de inte vill stoppa klockan för resten av lokalen.

Ni kan från och med nu kalla mig TILTMEISTER.

Allt det här för fucking Ray Romano. Okej, vi har en gutsy armbandsvinnare i Yankees-jacka vid bordet också, men resten är nobodys. Tråkiga spelare vars spel säkert bara blir sämre av vetskapen att man nu kommer bli kommenterad i ESPN om ett par veckor. Ray Romano är enda anledningen till att de gör vårt bord till tv-bord och jag fattar inte hur det inte kan finnas intressantare bord ur poker-synpunkt i denna dags startfält på drygt 1200 spelare.

Ray gör sitt bästa för att underhålla publiken, vi andra ler i mjugg. Min stack blöder.


Min stack vid tv-bordet.

Jag torskar en stor fyrvägspott när jag sitter på lilla blind med AT ruter och synar en höjning från Jason Young på cut-off -1. Floppen kommer ATJ med två klöver. Jag bettar ut mina tvåpar direkt och får syn av Jason. Alla andra lägger sig. Turn är blank och jag lägger in ett 3/4-pott bet. Syn igen och river är en jäkla dam. Har han haft AK så har han fått in stegen. Har han höjt med AQ så har han högre två par. Eftersom han synat alla gator så känns det som att han har nån av de händerna. Jag checkar och han ställer in för 45.000. Han har spelat många händer, men väldigt få har gått till showdown så jag kan heller inte sätta honom på bluff. Jag måste vika. Det kan ha varit bättre med ett checkraise på flop, men jag vågade inte riska att ingen skulle beta med färg- och steg-drag på bordet.
Det här borde bli en hand de visar på teve, ska bli spännande att se om jag gjorde rätt.

En annan möjlig tv-hand är en till mot Jason Young när jag för sjätte gången på två dar plockar upp AA. Får återigen ingen respekt för mitt omslag preflop, men med låg bräda så gör Jason en bra fold efter att jag bettat pott. Trots att han sitter och säger att jag har AK och är sjukt nära att pusha in bara för att få fram en reaktion från mig. Tror tyvärr jag ser lite för avslappnad ut för att han ska pusha.

Seat 1 blir utslagen och vi får in en knappt myndig rumän vid namn George i Pokerstars-outfit och spegelbrillor. Han är chipleader vid bordet och dominerar bra med spel i var tredje giv ungefär. Jag vinner en hyfsat stor pott mot honom när det är limpat från två till oss på lilla och stora. Mina hålkort är 36 i spader och äntligen träffar jag bra på en bräda som visar 669. Checkar, George bettar, fold, fold, jag slår om. George slår om stort och jag vet att han är en bully. Jag drar ut på det innan jag ställer. Nästan instavik från George.

Ray Romano är short och väntar på lägen att gå all-in och får sällan syn till publikens jubel. Till slut hittar jag pocket-6or på lilla blind när Ray gått in för 13.000 (blinds 500/1000, ante 100). Synar och Ray visar upp 78 i klöver. Måste le för kamerorna och knacka i bordet när Ray får in en åtta på flopp för att inte framstå som en sur jävel.


Precis efter middagspausen vid tv-bordet.

Min stack blöder ännu lite mer och jag pendlar nu mellan 45 och 75. När Ray mot slutet av näst sista perioden för dagen äntligen åker ut så tar det väl producenterna en kvart in på nästa level att komma på att här inte finns mycket att se och bryter tv-bordet. Bracelet-killen Jason får dock stanna kvar och om inte det sker medelst lottning så känns that ain’t right.

Blir flyttad till Blue 22 och med knappt två timmar kvar så sitter jag mest och väntar ut. Hamnar bredvid en stor engelsman som luktar illa och som är på väg att åka ut. Tyvärr gör han en jättecomeback på en timme och är uppe på uppemot 100k när dagen är över. Jag spelar ett par händer, vinner lite, gör några felbeslut pga trötthet och torskar lite. Stannar på 65.100, alltså ett par hundra under vad jag började dagen med. Känns surt. Har träffat väldigt få floppar och några nötter har jag aldrig varit i närheten av. Tror det beror lite på vad jag har spelat för händer, har sett många premium-händer, en del AK, AQ som jag kunnat stjäla blinds med, men väldigt få suited connectors i position.
Hoppas på mer sånt dag 3 som börjar på torsdag.


Hej då markerna, ses på torsdag.